Information om forskningsobjekt

Forskning i Alzheimers och övriga demenssjukdomar

Alzheimers är den vanligaste utav alla demenssjukdomar. Sjukdomen framskrider sakta och i jämn takt, och förekomsten ökar i takt med åldern. De största genombrotten i forskning kring Alzheimers har skett under de senaste 35 åren, precis på samma sätt som inom diagnostiken för frontallobsdemens och Lewy body sjukdom har framskridit enormt under senaste decennium.

I Finland drivs forskning i Alzheimers vid universitetssjukhusen i Helsingfors, Västra Finland, Uleåborg och Åbo samt vid THL (Institutet för välfärd och hälsa). Med forskning strävar man efter att kunna identifiera nya riskfaktorer som påverkar Alzheimers samt sjukdomens mekanismer, och att därefter utveckla biomarkörer som på ett bättre sätt kan förutse sjukdomen (olika prover som samlas in av patienter) samt utveckling av vårdmetoder. Syftet är även att kunna diagnostisera Alzheimers hos personer i arbetsför ålder i ett så tidigt skede som möjligt och att kunna ge en möjligast exakt diagnos. Till de största och senaste framstegen inom forskningen hör upptäckter av nya riskgener och en utredning av bestämda sjukdomsmekanismer, samt en utredning av gemensamma sjukdomsmekanismer för Alzheimers och diabetes typ 2, en utveckling av nya forskningsmetoder för att diagnostisera arbetsföra personer med minnessjukdomar samt forskning i hur man kan utnyttja translationell medicin i forskning kring upptäckten av olika riskgener (translationell basinformation utnyttjas i klinisk forskning på människor och vice versa).

Hjärnstiftelsen understöder bl.a. forskning om hjärnans glymfatiska kretsomlopp i ledning av Vesa Kiviniemi

Vid Uleåborg universitet och universitetssjukhus driver professor Vesa Kiviniemi ett projekt vars tema är hur hjärnans glymfatiska kretslopp påverkar Alzheimers sjukdom. Hjärnstiftelsen finansierar Kiviniemis forskning  tillsammans med Finlands Akademi.

I Finland drivs forskning i frontallobsdemens vid universiteten i Östra Finland och Uleåborg. I utvecklingen av vårdmetoder är det av yttersta vikt att kunna reda ut varför sjukdomen bryter ut och att kunna identifiera sjukdomen i ett tillräckligt tidigt skede. Därför forskas det i synnerhet kring diagnostiken samt en förståelse av sjukdomsmekanismerna. Forskarna reder även ut hurdana förändringar sjukdomen orsakar i hjärnan samt hur förändringarna är kopplade till biomarkörer, dvs. prover samlade in av personer. Finländsk forskning som utförs på basis av blodprov har lett till internationellt banbrytande resultat: med hjälp av denna forskning har man utrett hur man skiljer mellan schizofreni och frontallobsdemens.

Forskning i utvecklingsstörning

En utvecklingsstörning innebär svårigheter att lära sig och förstå nya saker. Därtill kan en utvecklingsstörd person ha svårigheter med sociala, lingvistiska och motoriska färdigheter, initiativförmåga och observation samt uppfattning av saker. Med medicinsk forskning i utvecklingsstörning strävar man framför allt efter att reda ut de bakomliggande orsakerna till störningarna. En utvecklingsstörd person kan sällan själv beskriva sina symptom. Därför är det väsentligt att vara medveten om bakgrundsskälen för symptomen så att man kan planera rätt slags vård. Då bakgrundsskälen är kända kan man på ett bättre sätt lindra de symptom utvecklingsstörningen orsakar och därmed höja den utvecklingsstörda personens livskvalitet. Då man vill reda ut bakgrundsskälen är genetisk forskning avgörande. Forskningsteknik för genetisk forskning har under senaste år utvecklats avsevärt.

I Finland har vi mycket goda förutsättningar att driva forskning i utvecklingsstörningar. Det här beror på att vi under 1960-talet byggde upp ett servicesystem för utvecklingsstörda, vilket hat underlättat bl.a. insamling av patientuppgifter i forskningssyfte. Därtill har vi i Finland alldeles enastående kyrkoböcker som sträcker sig bakåt i tiden ända fram till medlet av 1600-talet, och med hjälp av dessa kan man undersöka förekomsten av diverse genetiska syndrom inom olika släkten. Finland är vid sidan om Holland även det enda europeiska landet där man utbildar specialläkare i utvecklingsstörningar. Utöver den medicinska forskningen är även forskning i neuropsykologi oerhört viktig. För tillfället drivs det olika uppföljningsstudier i olika syndrom i Finland, med vilka man undersöker hur de informativa kunskaperna hos utvecklingsstörda personer förändras med tiden.

Forskning i barn- och ungdomspsykiatri

Den största delen av psykiska sjukdomar i ungdoms- och vuxenåldern får sin början under barndomen, då även de preventiva åtgärderna är som effektivast. Barnens hjärna väntar inte, utan utvecklas hela tiden i intensiv takt. Med hjälp av tillgång till tidig vård, god diagnostik och därmed saklig vård är det möjligt att på ett avsevärt sätt förbättra rubbningar i mental hälsa hos barn, och då det gäller upprepade störningar är det möjligt att på ett avsevärt sätt lindra dessa störningars påverkan senare i livet.

Inom barnpsykiatri fokuserar man på prevention och vård av mentala problem hos barn under 13 år. Till barnpsykologi räknas även autistiska och neuropsykiatriska störningar såsom ADHD. Forskningsobjekt för barnpsykiatri är till exempel utvecklingspsykologi, inom vilken man studerar utvecklingen hos små barn och störningar relaterade till hur barnet äter, sover och utvecklar känslomässiga band till t.ex. föräldrar. Övriga forskningsobjekt inom barnpsykiatri är studier i störningar i beteende, autistiska störningar, diverse psykiska trauma som uppstår i tidig barndom och har en koppling till t.ex. mobbning. Därtill forskar man även i hur digital teknologi kan utnyttjas i preventivt syfte samt vård och diagnos av störningar i mental hälsa hos barn.  Inom ungdomspsykiatri vårdar man störningar i mental hälsa hos 13–18 åringar. Ofta är problemen delvis likartade med mentala problem hos barn eller vuxna men därtill beaktar ungdomspsykiatrin i synnerhet utmaningar som har att göra med ungdomen. En ökad benägenhet för psykos och ätstörningar är exempel på sådana utmaningar.

Hjärnstiftelsen stöder bl.a. forskningsprojektet Hjärnrytm hos spädbarn

Finländsk hjärnforskning är på många sätt framstående i ett globalt perspektiv, men precis som på andra håll i världen vet vi fortfarande förvånansvärt lite om hjärnans utveckling. Med tanke på rehabilitering är det ändå väsentligt att kunna diagnostisera en sjukdom, utvecklingsstörning eller störning i utvecklingen i ett så tidigt skede som möjligt. BABA-centralen vid HUS Barnsjukhus driver forskningsprojektet Hjärnrytm hos spädbarn ( med vilket man strävar efter att utveckla smartkläder för att underlätta tidig diagnostisering samt mätning av hjärnkurvan hos spädbarn. Det tvärvetenskapliga projektet som leds av Sampsa Vanhatalo, professor i klinisk neurofysiologi, är internationellt sett unikt och det finansieras delvis av Hjärnstiftelsen.

Forskning i muskelsjukdomar

Muskelsjukdomar är sällsynta och ofta ärftliga neurologiska sjukdomar som karaktäriseras av en progressiv försvagning eller annan störning av den viljestyrda muskulaturen. En muskelsjukdom kan uppkomma redan i spädbarnsålder eller senare i barndomen, ungdomen eller i vuxen ålder. Samma diagnos kan ha olika svårighetsgrad för olika personer, även för enskilda familjemedlemmar, med en växling från mild fysisk funktionsnedsättning till gravt handikapp. Exempel på muskelsjukdomar är bl.a. ALS, SMA och Duchennes muskeldystrofi.

Orsaken till att en neurologisk muskelsjukdom bryter ut är i de flesta fall fortfarande en gåta. Därför riktar sig forskning ofta in på att studera orsakerna till varför sjukdomen bryter ut. Med tanke på en noggrann diagnos och utveckling av själva vården är det viktigt att reda ut dessa orsaker. Inom forskning i muskelsjukdomar skedde det ett avgörande genombrott på 1980-talet, då forskare lyckades utveckla nya redskap för att undersöka gener mer i detalj. Sedan dess har man kunnat bestämma medfödda gener och deras mutationer i hundratals olika muskelsjukdomar. För att kunna utveckla och rikta vården rätt är det viktigt att få en genbaserad diagnos. Samtidigt får hela familjen exakta uppgifter om den ärftliga sjukdomen och en prognos för sjukdomen.

I bästa fall är forskning i muskelsjukdomar tvärvetenskaplig och kräver omfattande internationellt samarbete och avancerade forskningsgrupper. Sådan forskning är både dyr och tidskrävande. I Finland driven forskning i muskelsjukdomar har dock sedan länge varit relativt framstående internationellt. Man har gjort flera framstående observationer om varför flera olika sjukdomar bryter ut samt hittat alldeles nya muskelsjukdomar och genfel som orsakar dessa.

Forskning i neurokirurgi

Målet med forskning i neurokirurgi är att främja utvecklingen av metoder för hur man opererar CNS, hjärnan och ryggmärgen.

Neurologi: Forskning i hjärnskador, cerebral cirkulation, epilepsi, MS och Parkinsons sjukdom

Forskning i hjärnskador

En hjärnskada är en skada i hjärnvävnaden som orsakats som en följd av en olycka, t.ex. ett fall, trafikolycka, fritidsolycksfall eller misshandel. Skadans svårighetsgrad påverkar avsevärt prognosen för hjärnskadan. Trots att en lindrig hjärnskada till en början kan medföra avsevärda symptom, tillfrisknar man ofta så till den grad att man blir symptomfri. Även för medelsvåra hjärnskador är prognosen ofta god, även i sådana fall då skadan medför långvariga besvär. Däremot är dödligheten tyvärr hög i akutskedet bland personer med hjärnskador som från första början klassas som grava.

Under det senaste året och decennierna har prognosen för personer som klarat av det första skedet förbättrats avsevärt tack vare avancerad förstahjälp samt utveckling och tillgång till neurokirurgi och neuroanestesiologiska metoder.  Tack vare modern neurovetenskap utvecklas hjärnskaderehabilitering hela tiden. Man undersöker aktivt bland annat hur man via blodomloppet kan överföra stamceller som i hjärnan specialiseras till nervceller och deltar i återuppbyggnaden av det skadade området. Sådan forskning har att göra med väldigt omfattande hjärnskador. De nya cellerna som överförs till nervsystemet innehåller dock inte någon ny information. Således återställer de i sig själva inte förlorade färdigheter och ersätter inte traditionell rehabilitering men de ökar nervsystemets beredskap att på nytt lära sig dessa färdigheter.

Forskning i cerebral cirkulation

Med en störning i cerebral cirkulation avses en hjärninfarkt, hjärnblödning eller övergående störningar i hjärnans blodcirkulation (TIA). I alla dessa fall rubbas hjärnans blodcirkulation i något område i hjärnan pga. en blodpropp eller blödning och som en följd lider hjärnan av syrebrist. Om tillståndet fortsätter längre än några timmar är följden ofta en bestående hjärnskada. Därför är det mycket viktigt att så snabbt som möjligt söka sig till sjukhusvård.

Finland har världens mest avancerade akutvård för störningar i cerebral cirkulation, och finländska forskare har sedan första början varit med om att utveckla denna vård. Förmaksflimmer är orsaken till de flesta hjärninfarkter och de mest allvarliga infarkterna. Blodförtunnande läkemedel som avsetts för vård av förmaksflimmer utvecklas dock hela tiden och blir allt effektivare och tryggare. Även detta är ett resultat av forskning som Finland aktivt tagit del av. Denna forskning drivs med hjälp av de deltagande forskarnas och forskningscentralernas nationella och internationella nätverk. De viktigaste studierna i hur man behandlar akut störning av cerebral cirkulation utgörs av randomiserade globala läkemedels- och apparatstudier i fas II-III samt forskardrivna akademiska studier som inkluderar studier i både akutvård och förebyggande arbete.

Studier i blodproppsförebyggande och blodförtunnande läkemedel har ofta lett till ny vårdpraxis på global nivå. I Finland utförs världsledande studier kring störningar i cerebral cirkulation hos unga personer (hjärninfarkt, karotisdissektion, kryptogen – dvs. internfödd hjärninfarkt, hjärnblödning) samt studier i hjärnartärneurysm (inklusive epidemiologiska studier, dvs studier som utreder utbreddhet i befolkningen) och forskning kring hjärnfilm. Även musikrehabilitering för strokepatienter är ett resultat av finländsk forskning. Därtill är genetisk forskning samt implementering av artificiell intelligens lovande forskningsgrenar med tanke på framtiden.

Forskning i epilepsi

Epilepsi är en sjukdom som drabbar hjärnan, och patienten har en långvarig benägenhet att få epileptiska anfall och eventuellt även neurologiska, kognitiva och psykiska svårigheter eller problem med social prestanda. Ett epileptiskt anfall är ett symptom som beror på avvikande spänningar i hjärnans yttre skikt.

I Finland undersöker forskare epilepsi vid universitetssjukhus samt universitet i koppling till dessa sjukhus. Diagnostik och nationellt organiserad vård för svår epilepsi koordineras av Kuopio universitetssjukhus (KYS), som leder en koordinationsarbetsgrupp för alla universitetssjukhus, och även organiserar nationella kliniska undersökningar. Med hjälp av forskning strävar man bl.a. efter att kunna identifiera risker för utveckling av svårskött epilepsi i ett så tidigt skede som möjligt. Ju tidigare och exaktare diagnos, desto bättre kan man vårda patienterna.  Även i fall som är enklare att vårda, kräver läkemedelsvård allt som oftast att man provar sig fram och byter ut medicineringen flera gånger. Det här medför mycket lidande för patienten. Med hjälp av forskning strävar man efter att allt tidigare och bättre kunna identifiera vilken slags medicinering som passar patienten och patientens individuella epilepsi.

Forskning i MS

MS är en sjukdom som i synnerhet drabbar unga personer i vuxen ålder. Sjukdomen påverkar personens rörelse- och handlingsförmåga pga. att den orsakar inflammationskluster i kroppen, vilka skadar den vita substansen i hjärnan och övriga centrala nervsystemet. Forskning i MS fokuserar i synnerhet på att utveckla diagnosmetoder och därmed själva vården för sjukdomen. De största genombrotten inom forskning i MS har under de senaste 20–30 åren gjorts inom läkemedelsvården: forskare har lyckats hitta nio olika läkemedel med vilka man kan behandla MS. Även diagnostisering av sjukdomen har utvecklats avsevärt.

MS är i grund och botten en sjukdom som drabbar kroppens vita blodkroppar och hela sjukdomen baserar sig på att den ändrar de vita blodkropparnas aktivitet. Vid Helsingfors universitet letar forskarna efter så kallade terroristkloner vilka är celler med avvikande aktivitet. Syftet är att identifiera cellerna vilka det lönar sig att inrikta en precisionsvård på i framtiden. På så sätt kan man istället rikta denna vård mot tusen- eller tiotusentals celler istället för miljarder celler.

Vid Åbo centralsjukhus PET-center kan man med hjälp av en metod för PET-hjärnfilm få syn på sådant som inte syns i en vanlig magnetfilm. PET-filmerna har påvisat att det i hjärnan kan pågå MS-relaterad aktivitet även under perioder då läget annars verkar lugnt. Man forskar i MS även med hjälp av gemensamma forskningsprojekt mellan finländska universitet. Med hjälp av epidemiologisk forskning reder man ut skillnader och ändringar i sjukdomens regionala utbreddhet. Vid Tammerfors universitet studerar forskare stamcellslinjer med målsättning att ta modell av celler i CNS vars samverkan inte fungerar som de ska. Vid Kuopio undersöker man hur neurofilament, som utlöses i blodomloppet som en följ av en nervskada, kan vara lämpade som biomarkörer för MS aktivitet. I samarbete med läkemedelsföretag jämför forskare inverkan av olika läkemedel.

Forskning i Parkinsons sjukdom

Parkinsons är en långsamt fortskridande sjukdom som drabbar personens rörelseförmåga. Sjukdomen beror på att nervcellerna i ett bestämt område i mitthjärnan, substantia nigra, förstörs progressivt. Orsaken till att nervcellerna förstörs är okänd men det leder till brist på dopamin, en neurotransmittor, samt skador på nervbanor som reglerar viljestyrda rörelser. I Finland drivs forskning i Parkinsons sjukdom vid alla universitetssjukhus. Studierna är relaterade bl.a. till infusionsvård och DBS-behandling, tarmrelaterade problem med koppling till Parkinsons, genetik samt sjukdomens utbreddhet i befolkningen. Därtill undersöker man Parkinsons sjukdom intensivt med hjälp av olika metoder för diagnostisk avbildning.

 

Forskning i musikers hälsa

En förståelse för karakteristiska drag för musikers hälsa utgör en av grundpelarna för hälsovård för musiker. För att förstå de karakteristiska dragen behövs hälsovårdsproffs som förstår musikernas hälsa, och antalet proffs ökar i takt med att personal utbildas. Det här är en av de grundläggande uppgifterna för hälsovårdsvetenskapen för musiker. En annan grundläggande uppgift för vetenskapen är att undersöka musikernas yrke och de utmaningar yrket skapar för musikerns hälsa. Medicinvetenskaplig forskning kring musikers hälsa hjälper forskarna att bättre förstå musikers hälsa och rikta resurser till rätta mål. Den internationellt uppskattade finländska hälsovårdsvetenskapen för musiker har alltid inneburit tvärvetenskapligt samarbete mellan olika branscher utöver hälsovårdsbranschen och samarbetet med musiker är väldigt viktigt. Den tredje grundläggande uppgiften har varit att delta i grund- och fortbildning av musiker så att man kunnat förstärka musikernas förståelse av den egna hälsan och förebygga krämpor som har att göra med yrket.